When I was little I used to cuddle our lambs. They had the softest puds, and I used to love stroking them. I could sit with the sheep and lambs for hours, just cuddling (and probably singing to them too - I had a bad habit of singing to our animals constantly).
Every spring me and my brother got to name a couple of lambs each. The ones we named were ours - that's until they got slaughtered of course. It was nothing strange about the lambs being slaughered. It was part of nature, and we thought nothing of it. I remember the look on some of my dad's colleuges whilst at a party at our house once: I walked around as a happy 8 year old, pretending to be a waitress (my dreamjob as a kid), carrying a silver tray offering the guests "smoked Peter". Peter had been one of "my" lambs, and I knew he'd been slaughtered and smoked... Et voila! There he was, sliced up on my silver tray!
These days I live in a flat in the middle of Stockholm. I sometimes miss having lots of animals around me. Luckily my sister has a farm not far away, and every now and again I get to cuddle a sheep.
Today I suddenly realized that Tylor's puds are very much like lamb puds. And his fur is very similar to theirs too... Could this be why I liked him so much from day one?


5 kommentarer:
Kommer oxå ihåg hur jag satt där bland lammen o sjöng o hur speciellt dom luktade o hur speciellt det var... undrar hur jag hade blivit om inte brogård hade funnits... fint var det... kram Malin
Ja det var fint. Väldigt fint. Jag har många fina minnen från djuren på Brogård. <3
vad mysigt. Ni får komma och gosa med våra lamm vid tillfälle, de ska komma vilken dag som helst!
kram på er
/Fia
Underbar bild på dig Dana förresten med lammet!!!
/Fia
Ja det vill jag hemskt gärna! Gud så mysigt det vore att få gosa med lamm igen!!!
Ja, det där kortet med mig och lammet är ganska oslagbart - jag tycker det summerar min barndom väldigt väl.
Post a Comment